Alla som börjar titta närmare på den japanska diktformen haiku stöter nästan omedelbart på den litterära giganten Matsuo Bashô. Han skrev ett stort antal hokku （発句), den inledande dikten i längre sekvenser av länkade dikter, även om det idag finns många böcker som helt enkelt betraktar hans hokku som fristående haiku. De är ju onekligen relaterade i form och innehåll. Hans haiku/hokku finns utgivna på flera olika språk, naturligtvis också både japanska och engelska. Den som letar efter originaldikterna på japanska kan t.ex. titta på Bashô zenku, ”Bashôs alla dikter”,「芭蕉全句」utgiven av förlaget Shôgakkan 小学館, 2004 (Redaktör Hori Nobuo 堀信夫) eller Bashô kushû, ”Bashôs diktsamling”, 「芭蕉句集」i den förnämliga serien Nihon koten bungaku taikei, 日本古典文学大系, 1962 (Redaktörer Ôtani Tokuzô och Nakamura Shunjô). Den har senare kommit ut i flera nya upplagor.

På engelska finns exempelvis Bashô’s Haiku. Selected Poems of Matsuo Bashô av David Landis Barnhill på förlaget SUNY (State University of New York Press), 2004, Basho. The Complete Haiku av Jane Reichhold på förlaget Kodansha International, 2008 och Basho’s Haiku i två volymer av Toshiharu Oseko publicerad av Maruzen, 1990 och 1996. Sedan finns den utmärkta Bashô and His Interpreters. Selected Hokku with Commentary  av Makoto Ueda, Stanford University Press, 1992.

Antalet hokku i de olika publikationerna skiljer sig åt. Horis bok har 976 stycken, medan Ôtanis och Nakamuras volym har 842. Barnhill tolkar 724 hokku, Reichhold 1011 och Oseko 978 stycken. Ueda är mer sparsmakad och har valt ut 255 hokku.

Jag tänkte följa den ordning dikterna har i Horis samling och tolka dem alla till svenska. Det kommer att ta sin tid och liksom följetongen med Kawabatas bok tänker jag publicera dem här litet då och då, med kommentarer. Jag försöker inte pressa in översättningarna i stavelserytmen 5-7-5 , utan gör en fri tolkning. Alltså:

1.

月ぞしるべこなたへ入らせ旅の宿

Tsuki zo shirube konata e irase tabi no yado

Månen agerar vägvisare / kom hitåt / till värdshuset

Denna dikt, som skrevs hösten 1663, anspelar på en dikt i Nô-teater pjäsen Kurama Tengu, där körsbärsblommorna visar vägen i mörkret.

2.

姥桜さくや老後の思ひ出

Uba zakura saku ya rôgo no omoiide

Nu blommar / körsbärsträdet ‘Den gamla damen’ / påminner om åren som gått

Den här dikten är svår att översätta. Uba-zakura, ordagrant ‘den gamla damens sakura’, är en typ av körsbärsträd som liksom andra körsbärssorter blommar innan löven har slagit ut. Dikten kan dels läsas som att det är anmärkningsvärt att blomma vid hög ålder, dels som att blomningen väcker tankar på ungdomens skönhet och dels som att en gammal kvinna täcker rynkorna med ungdomens smink. Flera uttolkare säga också att den anspelar på en samuraj i en Nô-pjäs som säger att det bästa sättet att bli ihågkommen är att dö gammal i strid.

3.

年は人にとらせていつも若夷

Toshi wa hito ni torasete itsumo waka ebisu

Han får folk att känna sig äldre / den evigt unge lyckoguden / Ebisu

Waka-ebisu är en av de sju lyckogudarna, som många gånger såldes i olika avbildningar i samband med nyårsfirandet i gamla tidens Japan. Bashô menade här att eftersom människan blir äldre för varje år som går, medan lyckofiguren är lika ung och glad som vanligt, blir effekten bara att lyckoguden gör att  man känner sig äldre.

© Tolkning från japanska: Lars Vargö