Den beteckning som används för Kina på japanska är i de flesta fall Chûgoku (中国). Många gånger förkortas det och endast det första tecknet 中 användes, som i 日中関係, ”japansk-kinesiska relationer”. När man vill säga, eller skriva ”kinesisk mat” heter det chûka ryôri 中華料理. Men så har det inte alltid varit. Tidigare har det snarare varit vanligt i japanska texter att referera till Kina genom att använda namnen på de mest kända dynastierna, t.ex. Han-dynastins 漢, som uttalas ”kan”, Tang-dynastins 唐, ”tô”, Ming-dynastins 明, ”min” eller Qing-dynastins 清, ”shin”. Sedan finns det rena japanska uttryck, t.ex. Kara eller Morokoshi. Dessa namn skrevs å andra sidan inte fonetiskt, utan man lånade tecknet för Tang 唐 och uttalat det kara eller morokoshi.

Det namn som användes nästan uteslutande under perioden 1868-1945, det vill säga från Meiji-restaurationen till slutet av andra världskriget var dock shina 支那. Det uttalas som på svenska, men med betoning bara på första stavelsen, ungefär som i svenskans ”tjena”. Man kan fortfarande träffa på uttrycket shina i geografiska namn som higashi shina-kai 東シナ海, ”Östkinesiska havet”, eller minami shina-kai 南シナ海, ”Sydkinesiska havet”.

Det finns olika teorier om ursprunget till ordet Shina. Till och med sanskrit har nämnts. Kinesiska buddhistiska munkar som kom från Kina på 1100-talet använde ordet (kin. uttal zhina), men sedan försvann det under många sekler, endast för att återinföras av den konfucianska filosofen, poeten och politikern Arai Hakuseki (新井白石 1657-1725). Arai ledde utfrågningen av den italienske katolske missionären Giovanni Battista Sidotti (1668-1714), som hade tagit sig till Japan illegalt och tvingades att sitta i husarrest ända fram till sin död. Arai Hakuseki pumpade Sidotti på allt han kunde tänkas känna till och publicerade sedan den information han hade fått i samtalen. Sidotti använde de italienska och holländska sätten att uttala Kina.

Ju mer Japan utvecklades i militaristisk riktning under första hälften av 1900-talet, ju mer började kinesiska företrädare att känna obehag inför ordet shina. Många gånger framfördes också protester, eftersom man tyckte att det kom att förknippas med ett nedsättande sätt att beskriva Kina. Ordet i sig innehåller inga värderingar, men det har utvecklats på samma sätt som beskrivningarna har skiftat för afro-amerikaner och romer, det vill säga de har gått från att vara neutrala uttryck, använda av de flesta, till nedsättande och olämpliga sådana. I dagens Japan används shina ibland av extrem-nationalister, som är väl medvetna om att ordet har mindre smickrande konnotationer. I övrigt används det nästan aldrig.