När man har varit borta från Japan ett tag kan det vara intressant att notera vilka intryck man får när man kommer tillbaka. I mitt fall var det ett drygt halvår sedan jag besökte landet och när en vecka hade gått efter det att jag landade var det lätt att konstatera ett par saker.

Japan tycks bara bli renare. Gatorna och de allmänna utrymmena är otroligt rena och snygga. Det är ont om papperskorgar, men det ligger nästan inget skräp alls på gator och trottoarer. Man skräpar inte helt enkelt inte ned. Det finns också många som ser till att det hålls rent om väl skräp hamna på marken. Sådant som kan uppfattas som en naturlig del av livet i Sverige saknas i Japan.

Man lägger också omedelbart märke till  hur otroligt organiserat allting är. Vill man ta en buss från flygplatsen radas passagerarna upp i enlighet med vilken hållplats de skall åka till. Samma sak med bagaget. Bussen kommer precis i tid för att lasta på passagerare och väskor. Bussen står inte i onödan och väntar och släpper ut avgas. Åker man tåg är det samma sak. Vagnarna stannar precis där markeringarna är på plattformarna.

Om gatorna är rena är den övriga gatubilden desto mera rörig. Skyltar och elledningar förekommer i överflöd. Det sägs att Japan är minimalistiskt, men jag tror att det är litet överdrivet. Visst, det finns minimalistiska inslag, såsom zen-trädgårdar och viss design, men Japan kännetecknas snarare av en text- och informationsinflation.

Den japanska artigheten har många gånger både prisats och kritiserats som ytlig, men den är verkligen genuin. Och det är ingen artighet som bara riktas mot utlänningar, utan även japaner emellan  är artigheten och den hänsyn man visar varandra mycket avancerad. I vilket annat land bugar städpersonalen på hotell mot varandra när de möts i korridorerna?

Allt det här är något som har kommenterats i åratal, men när man inte befinner sig i Japan en tid sänks förväntningarna i takt med att vänjer sig vid andra förhållanden. Sverige på femtiotalet var litet grand som Japan idag. Artigt, hänsynsfullt och relativt säkert. Men idag är det annorlunda.

Sedan finns det en annan aspekt av Japan som gör att man som västerlänning undrar hur mycket av det som förekommer i Japan som skulle accepteras i Sverige. Mycket av reklamen är definitivt sexistisk och ibland rent av kvinnoförnedrande. TV-programmen är ofta barnsliga och de manliga och kvinnliga rollerna övertydliga. Mannen framställs som seriös, kvinnan som litet halvdum.

Japan förändras ständigt, liksom resten av världen, men det känns som om hastigheten  inte är densamma. Japan förändras i mer långsam takt. Det gör att Japan kan undvika vissa misstag, men det gör också att en hel del upplevs som efterblivet. Det senaste exemplet är offentliggörandet av kejsarens abdikationsdatum, den 30 april 2019! Kejsaren har förklarat att han vill abdikera och hänvisar bland annat till svag hälsa. Varför kan han inte få abdikera tidigare än 2019? Vad behöver man all denna tid till och varför har beslutet tagit så lång tid? Det är sådant som man också kan fråga sig när man funderar på japansk effektivitet.