Med regnbågen som sällskap av Yasunari Kawabata.
© 1950-51 by Hite Kawabata. © Översättning från japanska: Lars Vargö
Avsnitt 36
III
Som Momoko hade sagt till Asako att hon skulle göra åkte hon iväg med den unge Takemiya till Hakone när Natsuji skulle komma. De klev på en turistbuss som gick till Hakones slutstation. Momoko satt med slutna ögon, men när de skulle lämna Yokohama kändes doften av sädesfält komma in genom fönstret.
”Det där är väl allén utmed gamla landsvägen Tôkaidô?” sade ynglingen.
Förmiddagssolen trängde in i bussen och skuggor av tallarna spelade på hans kinder.
Momoko öppnade ögonen.
”Du pratar som en flicka, sluta med det.”
”Var det inte du som en gång bad mig sjunga som en kvinna just för att jag hade en sådan ljus röst?”
”Visst, så var det. Det var vid sjön Ashi-no-ko och det snöade…”
”Enormt snöfall.”
”Innan det snöade gick vi ut i vattnet.”
”Det var något jag tyckte om. Bussen fastnade i snön högst uppe på berget på vägen hem. Det blev något att minnas.”
Ynglingen tog tag i Momokos hand och lade den i sitt knä. Han rörde vid hennes hand med sina fingrar.
”Vad kall du är. Dina händer är varma på vintern och kalla på sommaren. Vad bra.”
Det var nog inte bara händerna han syftade på, utan även hennes hud på andra ställen, tänkte hon.
”Tycker du?”
”Är det så med kvinnor?” sade han som om han pratade med fönstret.
Allén med tallar såg ut att susa förbi bussens fönster. Eftersom det inte var helg var bussen ganska tom. När de passerade Banyûfloden kunde de se en flock kråkor kraxa vid den järnbro där tågen gick. När de hade passerat Yumoto och kom upp i Hakonebergen tog Momoko fram en guldhalsband ur sin handväska och satte det runt halsen. Det nådde nästan ned till hennes bröst. Momoko sade ingenting och reagerade bara litet frånvarande på hans frågor. När de kom fram till Hakone gick de genast in på det hotell där de hade varit tidigare. De hade för avsikt att ta in där, men Momoko brydde sig inte om att checka in, utan gick och satte sig vid fönstret i den stora receptionen.
”Vad ska vi göra? Ska vi inte åka över till andra sidan sjön och ännu längre bort?”
”Vi kan göra som du vill … Men är du inte trött efter bussresan?”
”Just därför som jag är trött vill jag åka ännu längre. Det är inget kul att de håller på med renoveringsarbeten på hotellet.”
I trädgården som vätte mot sjön håll man på att bygga ett annex och hade grävt upp en stor jordhög. Momoko hade egentligen inget emot att bli väckt på morgonen av ljudet av stål och betong, men de beslöt sig för att ta båten som skulle gå klockan två över sjön till Kojiri. De hade fortfarande tid och åt lunch på hotellet.
Lars Vargö 