För ett antal år sedan var det populärt att prata om ”asiatiska värderingar”. Den grundläggande tanken var att  länderna i Asien styrdes av upplysta despoter eller autokratiska regimer, som hade det allmännas bästa för ögonen. Demokrati var det litet si och så med, men samhällena var organiserade i hierarkier som skapade en gemensam värderingsgrund. För länge sedan ondgjorde sig Karl Marx över ”det asiatiska produktionssättet”, som han såg som en ineffektiv övergångsfas i samhällsutvecklingen. En annan Karl,  Karl August Wittfogel drev tesen om att det fanns en särskild ”orientalisk despotism”, som inte nödvändigtvis var ond i alla dess delar (”Oriental despotism: A Comparative Study of Total Power”, 1957). Despotierna var relativt harmoniska, men det var också väldigt svårt att genomföra moderniseringar och förändringar. Ur det västerländska perspektivet var detta ett tecken på efterblivenhet, medan det ur det asiatiska perspektivet snarare var ett tecken på visdom.

Ett liknande sätt att förklara skillnaderna mellan Öst och Väst var att de asiatiska länderna, framför allt de östasiatiska, fäste särskilt avseende vid konfucianska principer. Den konfucianska ideologin menade att harmoni skall råda i riket och att vägen till denna harmoni var att alla delar av samhället respekterade att det fanns hierarkiska strukturer inom familjer och klaner, mellan äldre och yngre, kvinnor och män, politiska makthavare och olika yrkeskategorier . Fursten hade himlens mandat att styra, men han kunde behålla mandatet endast om han hade folkets bästa för ögonen.

Den första japanska konstitutionen med sina sjutton artiklar var enligt den historiska krönikan Nihon Shoki (720) författad av Prins Shôtoku år 604: Den började med formuleringen att harmoni skall råda i riket, vilket var ett tydligt konfucianska inslag. Samtidigt underströk den att även buddhismen skulle respekteras. Vidare skulle individualismen underställas den kollektiva nyttan. Enligt vissa, exempelvis tidigare viceministern i dåvarande (tidigt 1990-tal) ministeriet för internationell handel och industri, Fukukawa Shinji, reflekterades de asiatiska värderingarna även i sättet att leda företag. I Europa, menade han i en artikel 1997, var det betydligt viktigare med tydliga och specifika kontrakt i affärsrelationerna, medan det i asiatiska företag var viktigare med reciprocitet och ömsesidigt förtroende i affärsrelationerna.

Diskussionen om de asiatiska värderingarna är inte lika synlig idag som för tjugo, eller trettio år sedan, men onekligen har tankarna inte försvunnit. Ett land som man hela tiden diskuterar, oavsett om det är asiatiska värderingar eller specifikt nationella sådana, är Japan. Vad är det som gör att mycket av det vi diskuterar som stora problem i Sverige, som till exempel köerna i akutsjukvården, kommunikationernas effektivitet och polisens resurser inte tycks vara lika stora problem i Japan? Problem finns förstås alltid i alla samhällen, men väntetider på ett halvt eller till och med ett helt dygn på en japansk akut är nästan en omöjlighet. Snarare går maxgränsen vid en timme. Tågen går på minuten i Japan och när det gäller snabbtågen till och med på sekunden, oavsett väder. Poliser finns det överallt utan att de upplevs som påträngande. Är det helt enkelt så att tänkandet kring  personalresurser är annorlunda och beror detta i så fall på existensen av asiatiska värderingar?

Den orientaliska despotism som Wittfogel diskuterade hade visserligen ett viktigt inslag av personalkrävande jordbruk, särskilt när det gällde risodling och irrigation, men det behöver inte vara så att mycket personal i dagens samhälle har med konfucianism eller kontrollerad despotism att göra, utan kan lika väl bara vara ett logiskt välfärdstänkande och ekonomiska kalkyler kring vad som är mest lönande och effektivt. För mycket personal kan förstås vara slöseri med resurser, men frågan är om inte långa köer, underdimensionerade järnvägar och brist på poliser leder till ett ännu större samhällsekonomiskt slöseri. Det vimlar av privata sjukhus och järnvägar i Japan, så förstatligande är inte nödvändigtvis en del av lösningen. Det rör sig snarare om principen att kunden alltid skall komma i första hand. Det är i alla fall ett viktigt inslag i de japanska värderingarna.