Man brukar förklara diktformen haiku genom att säga att en haikudikt skall innehålla ett årstidsuttryck, ha 5-7-5 stavelser (eller ljudtecken på japanska), inte ha några upprepningar och inga titlar. Det är väl bra om man kan lyckas med det och ändå skapa god poesi, men jag tror inte man skall låta sig låsas av reglerna när man skriver på något västerländskt språk, som t.ex. svenska. Om det känns trångt kan det kännas bra att titta på vad några av de mest kända japanska haikupoeterna ibland har skrivit.

Matsuo Bashô (1644-1694) skrev 1684 till exempel följande dikt:

狂句凩の身は竹斎に似たるかな

Kyôku kogarashi mi wa chikusai ni nitaru kana

Galna verser i den kyliga vinden

får mig att likna

Chikusai

(Ordagrant: ”Galna verser / kylig vintervind kroppen Chikusai / liknar”)

Chikusai var namnet på en fiktiv kvacksalvare som förekom i en samtida humoristisk berättelse, Chikusai monogatari (竹斎物語), författad av Karasuma Mitsuhiro (烏丸光廣, 1579-1638), eller Tomiyama Dôya (富山道治, 1585-1634) omkring 1622. Chikusai hade blivit av med alla sina patienter på grund av att han ägnade mer tid åt komisk poesi än åt patienterna och berättelsen beskriver hans resa till Nagoya från Kyôto. Bashô å sin sida förser dikten med kommentaren att han vandrar på vägen till Nagoya. Kyôku, eller ”galna verser”, är ett annat namn på haikai, en poesiform som är ett slags haikuns ursprung. Dikten har 20 ljudtecken som kan uppdelas 8-7-5.

En annan dikt Bashô skrev lyder:

月華の是やまことのあるじ達

Tsuki hana no kore ya makoto no aruji-tachi

(Ordagrant: Månen blommorna / detta är de riktiga / mästarna)

Om månen och blommorna

skrev de, dessa

verkliga mästare

 

I en inledande kommentar till dikten skriver Bashô att den är tillägnad tre tidigare poeter, som skrev dikter av ”evigt värde”. De tre var Matsunaga Teitoku (松永貞徳, 1571-1653), grundaren av den s.k. Teimon-skolan inom haikai-diktningen, Yamazaki Sôkan (山崎宗鑑, 1465-1553), en dominerande renga-poet och Arakida Moritake (荒木田守武, 1473-1549), en präst vid det viktigaste shintô-templet i Ise och också en av de främsta renga-poeterna.

I dikten kolliderar två årstidsuttryck med varandra, eftersom ”månen” brukar vara ett uttryck för hösten, medan ”blommor(na)” är ett uttryck för våren.

En annan dikt han skrev har en hel del ovanliga inslag:

白菊よ白菊よ耻長髪よ長髪よ

Shira-giku yo shiragiku yo haji naga-kami yo naga-kami yo

(Ordagrant: Vit krysantemum, vit krysantemum / skam / långt hår, långt hår)

Så skamligt

de vita krysantemerna

har för långa kronblad

Denna dikts ljudtecken-rytm är till att börja med 10-7-5, eller om man så vill, 5-5-2-5-5. Dessutom upprepas två fraser och partikeln yo förekommer fyra gånger. Dikten låter litet grand som ”aja baja, aja baja” när Bashô, litet humoristiskt, pekar på att krysantemerna har långa kronblad (uttryckt som ”långt hår”), alldeles för långa dåtidens ideal. Krysantemum var ytterligare något som importerades från Kina till Japan, troligtvis redan på 600-talet. Dikten anspelar på ordspråket inochi nagakereba haji ôshi (命長ければ恥多し), ”om livet är långt finns det mycket att skämmas över”.

En dikt av Masaoka Shiki (1867-1902), den poet som myntade begreppet haiku innehåller 5-5-7 ljudtecken:

藤の花長ごうして雨ふらんとす

Fuji no hana nagôshite are furan to su

(Ordagrant: Blåregnet / hänger långt / regn ser ut att falla)

Blåregnet

hänger i längder

det ser ut att bli regn

En av Shikis närmaste vänner och efterföljare var Takahama Kyoshi (1874-1959). Han var den som tog över tidskriften Hototogisu och var ordförande i haikuföreningen med samma namn efter Shikis död. Han var en traditionalist och ansåg att haikun var ett slags besjungande av naturen. Han hade som skrivarideal uttrycket kachô fûei (花鳥諷詠), ”dikta (om) blommor och fåglar”. Men även han bröt mot sina egna regler. Följande haiku innehåller flera upprepningar:

わが庭や冬日健康冬木健康

 Waga niwa ya fuyu hi kenkô fuyuki kenkô

(Ordagrant: Min trädgård / vinterdag vid hälsa / vinterträd vid hälsa)

Min trädgård

vinterdagen är hälsosam

vinterträden vid hälsa

Han kunde också göra sig skyldig till s.k. shopping-listor, det vill säga skriva tre yttranden som bara följer efter varandra, utan att nödvändigtvis hänga ihop innehållsmässigt:

暁烏文庫内灘秋の風

Akegarasu bunko uchinada aki no kaze

(Ordagrant: Akegarasu-biblioteket / Uchinada / höstvind)

Akegarasu-biblioteket

Uchinada

höstvind

Akegarasu är ett universitetsbibliotek i staden Kanazawa som uppkallats efter donatorn och haikupoeten Akegarasu Haya, som deltog i en av Kyoshis haikucirklar. Uchinada är en stad norr om Kanazawa, där det fanns en skjutfält vid havsstranden som tillhörde den amerikanska armén. Kyoshi besökte platsen 1956 ett år innan platsen återlämnades till Japan, bland annat som ett resultat av kraftiga protester mot skjutfältet från lokalbefolkningen. Känner man inte till dessa detaljer blir dikten obegriplig och bara en ”shopping-lista”. Känner man däremot till bakgrunden blir den rent av dramatisk och mycket innehållsrik.

Vad dessa poeter visar är regler dels är till för att brytas, dels att mycket av det de skrev var bundet till lokala eller historiska händelser samt personer i deras närhet. Detta gör det kanske desto mera angeläget att skriva haiku som inte behöver kommentarer för att man skall begripa dem, om man vill att de skall översättas. Å andra sidan öppnas många dörrar om man får dessa kommentarer.

Haiku och haikupoeter kan också förbrylla.