I Sverige kan man nästan dagligen höra på lokala nyhetssändningar att våra tåg är försenade. Anledningarna varierar. Det kan röra sig om en nedriven kontaktledning eller några obehöriga personer som rör sig på spårområdet. Tanken på att man kan ha tågförbindelser eller tunnelbanelinjer som fungerar mer eller mindre felfritt tycks oss främmande. Det kan därför vara lämpligt att reflektera över hur det ser ut i Japan.

Den station som har den största genomströmningen av passagerare i världen är Shinjuku i Tokyo. Egentligen är det inte en station, det är ett nätverk av fem sammanhängande stationer, tillhörande tolv olika linjer och med sammanlagt 51 plattformar. Shinjuku har nästan lika många utgångar som Londons tunnelbana, Europas största, har stationer. Av världens 50 största stationer, räknat i antalet passagerare, återfinns hela 45 i Japan och av dessa 26 i Tokyo.

Givetvis kan det bli väldigt trångt ibland och utländsk media har under många år älskat att beskriva trängseln. Sanningen är dock att det för det mesta flyter på. Det fungerar. Inga nedrivna kontaktledningar eller obehöriga som är ute och vandrar på spåren ställer till det. Däremot är det mycket annat som händer på de japanska tågen och stationerna. Detta har lett till att en särskilt genre i den japanska litteraturen har skapats. Det är ingen ny trend, den har funnits så länge tågen har gått och den ena stationen efter den andra har byggts.

En text som beskriver detta på ett mycket intressant sätt har just publicerats av den brittiske författaren och förläggaren Richard Nathan, som driver förlaget Red Circle:

Både texten och förlaget förtjänar uppmärksamhet.