I det senaste numret av tidskriften Global Asia, som ges ut av East Asia Foundation, finns en artikel skriven av den amerikanske forskaren Ellis Kraus: ”Sound and Fury: Does Abe’s Constitutional Revision Really Matter?”

Utan att ta alltför lätt på eventuella negativa följder av japansk konstitutionell reform, främst då den berömda artikel 9, säger Krauss att det vore missriktat att likställa en  revidering av artikeltexten med att slussportarna till den mörka tid av militarism som Japan och Asien led av tidigare, bland annat beroende på att Japan under lång tid har utvecklat en grundmurad demokrati och därtill en ekonomi som har integrerats väl med resten av Asien. Den japanska allmänheten är i grunden motståndare till allt vad militarism heter, men resonerar logiskt och ser nog snarare hoten från Kina och Nordkorea som större. Japan har inget behov av att åter ockupera andra asiatiska länder och har heller ingen strategi att göra så. Eftersom Japan är ett land som följer och vill följa the rule of law kan man istället fråga sig varför Japan skall ha en konstitutionell paragraf som inte har det minsta med verkligheten att göra. Kina och de båda koreanska staterna har sina skäl till att kritisera alla förslag till omformulering av artikel 9, men i övriga asiatiska stater, som också ockuperades av Japan, saknas kritiken i stort sett.