Idag är det 60 år sedan Japan blev medlem av Förenta Nationerna. Den japanska regeringen ansökte om medlemskap redan 1952, när San Francisco-avtalet trädde i kraft och de allierades ockupation av Japan därmed upphörde. Men Sovjetunionen fördröjde inträdet och gick med på det först när man hade återupprättat diplomatiska förbindelser med Japan 1956.

Japan är inte en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd och syns inte alltid i rubrikerna när olika FN-insatser diskuteras, men faktum är att landet bidrar med 9,7 procent av FN:s årliga budget och därmed är den nästa största bidragsgivaren till FN-systemet. USA är störst med 22 procent och Kina den tredje största bidragsgivaren med 7,9 procent. Sverige betalar omkring en procent, eller ca 210 miljoner kronor.

Sverige tar från och med den 1 januari nästa år plats som en av de icke-permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. Medlemskapet sträcker sig över en tvåårsperiod. Japan å sin sida är sedan ett år tillbaka icke permanent medlem för elfte gången. Sverige och Japan sitter därmed samtidigt under ett år. Tittar man på Sveriges och Japans utrikespolitik och ambitioner när det gäller vad man vill göra via FN är det uppenbart att vi står nära varandra och är naturliga samarbetspartners. Vi borde rent av kunna samarbeta ännu mer än vi gör.

Redan tidigt fanns det en koppling mellan Sverige och Japan i FN. Organisationens andre generalsekreterare Dag Hammarskjöld var nämligen fascinerad av japansk haiku och skrev själv ett antal, som publicerades postumt i boken Vägmärken. Inte minst för några veckor sedan uppmärksammades Hammarskjölds haiku i ett föredrag som Kaj Falkman höll på FN-universitetet i Tokyo.

En annan internationellt framstående person som har intresserat sig för haiku är den tidigare ordföranden för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy. Han har bland annat givit ut sina haikudikter i två flerspråkiga volymer (Haiku, vol 1, 2010, Haiku vol 2, 2013, båda på förlaget PoezieCentrum, Gent). Tre exempel:

The storm subsided. / From a broken branch / I pick an apple (s. 80, vol. I)

My friend in a coma / while the clouds keep watch / and the corn ripens (s. 114, vol. I)

On our planet / there always is a sunny spot. / Still we stay put. (vol. II, s. 90)