Masaoka Shiki brukar beskrivas som den poet som myntade begreppet haiku. Poesiformen hade visserligen funnits under många hundra år som en del av den länkade poesin, renga. Den inledande strofen, hokku, hade samma struktur som en haiku. Många japanska poeter skrev och publicerade hokku, men hokku var ändå en del av något annat, mycket längre. Vad Shiki gjorde var att ge legitimitet åt den fristående hokkun, som han kallade haiku.

Den stad i Japan som mest förknippas med Shiki är Matsuyama, där han föddes den 14 oktober 1867. Det förnamn han fick var Tsunenori, men som poet valde han själv flera andra pseudonymer. Den han blev mest känd för var Shiki, som är ett sätt att uttala tecknen 子規, hototogisu, en göksort som på engelska har fått det föga poetiska namnet ”lesser cuckoo”. En hototogisu låter på ett helt annat sätt än vår gök och har prisats i japansk poesi sedan sjuhundratalet. Enligt legenden ville den aldrig sluta sjunga och höll på så länge att den till slut hostade blod. Shiki drabbades och dog av tuberkulos och hostade blod även han.

I Matsuyama finns ett Shiki-museum, som har gjort mycket för att samla föremål som har med honom att göra, inte minst olika texter. Inför 100-årsminnet av Shikis död gav man ut en speciell antologi, som innehöll ett urval av hans dikter i såväl original som i engelsk översättning, gjord av ”The Shiki-Kinen Museum Volunteers”. Antologin heter ”If someone asks …”, varifrån nedanstående dikter är hämtade. Den första dikten är Shikis allra första bevarade haiku. Den skrevs när han var 18 år och fanns i ett brev till en vän.

雪ふりや棟の白猫聲ばかり / yukifuri ya mune no shironeko koe bakari

snow –

white cat on the roof ridge

just its voice

 

ねころんで書よむ人や春の草 / nekoronde fumi yomu hito ya haru no kusa

a man reading

lying down

spring grass

 

蟲の音を踏みわけ行や野の小道 / mushi no ne o fumiwake yuku ya no no komichi

clearing my way

through the chirping of insects

path in the field

 

菜の花やぱっと明るき町はつれ / nanohana ya patto akaruki machi hazure

canola flowers (sv. Rapsblommor)

sudden brightness

at the edge of town

 

駒の尾に春の風吹く牧場哉 / koma no o ni haru no kaze fuku makiba kana

a colt’s tail

in the spring wind

pasture

 

紫陽花や壁の破れをしぶく雨 / ajisai ya kabe no yabure o shibuku ame

hydrangeas –

rain pounding on

the bare patch in the wall

 

秋風やちびて短き旅の杖 / akikaze ya chibite mijikaki tabi no tsue

autumn wind –

my travelling staff

worn short

 

二度よりは通らぬ汽車や花芒 / nido yori wa tôranu kisha ya hanasusuki

the train passes through

only twice a day

flowering silver grass

 

啼きながら蟻にひかるる秋の蝉 / nakinagara ari ni hikaruru aki no semi

crying

as it’s dragged away by ants –

cikada in autumn

 

柿くへば鐘が鳴るなり法隆寺 / kaki kueba kane ga naru nari hôryûji

biting into a persimmon

a bell resounds

Hôryûji (ett berömt tempel i Nara)

 

垣低し番傘通る春の雨 / kaki hikushi bangasa tôru haru no ame

the low fence

a plain umbrella passes (bangasa är egentligen ett japanskt paraply av oljat papper)

spring rain

 

余命いくばくかある夜短かし / yomei ikubakuka aru yo mijikashi

how much remains

of my life

the nights are short

 

新米や妻に櫛買ふ小百姓 / shinmai ya tsuma ni kushi kau kobyakushô

freshly harvested rice

the peasant buys

a comb for his wife

 

向きあふて鳴くや鶉の籠二ツ / mukiôte naku ya uzura no kago futatsu

facing each other

the quails call out

from two cages

 

人問ハバマダ生キテ居ル秋の風 / hito towaba mada ikiteiru aki no kaze

if someone asks

say I’m still alive

autumn wind