Det senaste valet till Tokyos lokala parlament resulterade i att ett nytt politiskt parti, Tomin First no Kai, ”Stadens-medborgare-först-förening”, tog en storseger, medan det hittills dominerande partiet, LDP, förlorade ungefär två tredjedelar av sina platser. Ungefär 30 procent av det nya parlamentets ledamöter kommer dessutom att vara kvinnor, vilket är en mycket hög siffra för Japan. Eventuellt kommer resultatet att ge ny energi åt oppositionspartierna på nationell nivå och hota premiärminister Abes och det liberaldemokratiska partiets maktställning. Premiärministerns opinionssiffror har sjunkit på senare tid , bland annat på grund av en skandal som rör misstänkt vänskapskorruption. Ett nytt val till landets viktiga underhus måste hållas senast den 13 december 2018.

Detta pekar på att något nytt håller på att hända i japansk politik. Det är dock viktigt att erinra sig hur de politiska partiernas utveckling har sett ut under efterkrigstiden. Över 70 (!) nya partier har bildats genom sammanslagningar, splittringar och nya initiativ. De flesta av dessa partier finns inte längre.

1993-94 fick Japan uppleva en verklig förändring. En koalition bestående av åtta nybildade partier bildade regering och LDP, som fram till dess hade haft regeringsmakten sedan 1955, förlorade sensationellt. Partiet hamnade i verklig kris och många förutspådde rent av att det skulle försvinna. Men efter bara knappt ett år kom man tillbaka till makten efter ett schackdrag som ingen hade förväntat sig. Partiet gick nämligen samman med socialistpartiet i en koalition som förenade de två partier som hade kämpat mot varandra med näbbar och klor sedan krigsslutet. Det var lika sensationellt som om Sveriges Vänsterparti skulle bilda koalition med Nya Moderaterna. Avgrundsdjupa ideologiska skillnader visade sig emellertid inte utgöra några hinder när möjligheter att gripa den politiska makten uppenbarade sig. Schackdraget gynnade LDP, som kom att betraktas som slugt och smart, men koalitionen blev slutet för socialistpartiet. Efter att ha ändrat sitt namn till Socialdemokratiska partiet, har det idag mer eller mindre försvunnit ur japansk politik.

Det kan förstås mycket väl bli så att det nya Tokyo-partiet ställer upp i de nationella valen och vinner storsegrar framöver, men det kan också bli så att splittringar och fraktioner, inte minst inom LDP, leder till ytterligare ett antal nya partier och nya konstellationer, som tar kraften ur Tomin First no Kai. Intressant nog tycks fraktionerna inom LDP ha börjat röra på sig igen. Vice statsministern och finansministern Aso Tarô har börjat en form av öppen kampanj med sin fraktion och även andra har offentligt börjat fråga var ansvaret för förlusten i Tokyo-valet ligger.

Fraktionerna är som politiska partier i sig, med sekretariat och egna namn. Vissa tider har politikerna offentligt sagt att fraktionerna skapar instabilitet och bör avskaffas, men i praktiken har de alltid funnits och är mycket svåra att avskaffa. I parlamentets katalog över ledamöter, Kokkai binran,  har det sedan länge sått angivet vem som tillhör vilken fraktion. På 1980-talet gjordes ett försök att avskaffa fraktionerna, men det ledde bara till att man i katalogen skrev att ledamöterna i fråga tillhörde  ”före detta” den eller den fraktionen.

Något anmärkningsvärt kommer säkert att hända innan Japan går till nästa underhusval. Återigen nya partier kan komma att bildas och LDP kan till och med komma att splittras, men makthungern snarare än det politiska innehållet kan också göra att en oväntad regeringskoalition ser dagens ljus snarare än en ny regering ledd av Tomin First no Kai.