I japansk tidiga historia finns det flera exempel på högt uppsatta personer som har spelat tokiga för att undvika att lönnmördas eller röjas ur vägen, inte minst under Heian-perioden (794-1185), då det kejserliga hovet var fullt av intriger. Men även i modern japansk historia har det förekommit. Den japanske nationalisten, islamologen och filosofen Okawa Shûmei (https://en.wikipedia.org/wiki/Shūmei_Ōkawa), var en av de anklagade under Tokyo-rättegången efter slutet av det andra världskriget. Han stod åtalad som ledande ideolog för den japanska militarismen. Hans mest kända verk publicerades 1926 under titeln Nihon oyobi nihonjin no michi, ”Japans och japanernas väg”. Det lästes vitt och brett och trycktes om 46 gånger innan kriget tog slut.

Under Tokyo-rättegången satt han på de anklagades bänk bakom generalen Tôjô Hideki, som hade varit premiärminister under flera år. Plötsligt lutade Okawa sig framåt och slog till Tôjôs hjässa med sin handflata. Han gjorde även andra saker som betraktades som tokiga, bland annat ropade han att ”indierna kommer” och att rättegången var en enda stor fars. Han kom ofta klädd i pyjamas och gick barfota. Ibland grät han högt i en näsduk. Hans uppträdande tolkades först som exempel på att han bara låtsades vara tokig, men en amerikansk psykiater förklarade honom oförmögen att genomgå rättegången och placerade honom i stället på ett mentalsjukhus. Där passade han på att översätta hela Koranen till japanska. Han släpptes redan 1948 medan många av hans medanklagade avrättades eller dömdes till långa fängelsestraff.

Okawas märkliga uppträdande finns på Youtube: