Edoperiodens tankevärld, 5

Det fanns också en filosofi som utvecklades av stadsborna, för stadsborna, ungefär på samma sätt som dockteatern egentligen var reserverad för stadsborna. Filosofin hette shingaku, ”hjärtats lära”,och var en populär version av konfuciansk etik och andra religioner. Ishida Baigan (1685-1744) var shingaku-rörelsens grundare. Han studerade såväl neokonfucianism, shintô som buddhism. Han föddes i Tamba-provinsen (nu del av Kyôto-prefekturen) och arbetade i sin ungdom inom jordbruket. Han blev mycket intresserad av shintô och begav sig senare till Kyôto för att undervisa. Till en början var han inte särskilt framgångsrik, men efter studier i neokonfucianism, shintô och buddhism öppnade han vid 45 års ålder en särskild skola och började få stora åhörarskaror. Han underströk betydelsen av ”hjärtat” och ”kunskap om naturen”. Syftet var att människan skulle utvecklas från sitt ”själviska hjärta” till hennes ”verkliga hjärta”. För att hon skulle kunna göra detta måste hon förstå att konfucianismens principer om de fem mänskliga relationerna helt var i samklang med naturen och universums lagar.

Baigans lärjungar var bland annat Saitô Zemmon (1700-61), Kimura Shigemitsu (1703-56) och Teshima Toan (1718-86). Den senare av de tre blev den som lyckades bäst i att sprida lärorna vidare. Baigans främsta verk Tohi mondô, texter i fyra volymer som baserades på hans föreläsningar och som blev klara 1739, samt Seikaron (1744).[1] Rörelsen underströk flera dygder, framför allt sparsamhet och flit. Den lade också stor tonvikt vid lojalitet mot samhällets makthavare och förfäderna. Man skulle vara nöjd med sin lott och veta sin plats. Till skillnad mot samhällets sociala uppbyggnad ansåg Baigan att köpmännen, som var den lägsta samhällsklassen egentligen hade den viktigaste uppgiften genom att de skapade och förde vidare samhällets rikedomar. Han försökte sig inte på någon omstörtande verksamhet med sin filosofi, utan tvärtom anpassade han den till samhällets normer. Den blev också mycket populär bland samurajerna. Tokugawa-samhället var nu så rikt på idéer och så socialt komplicerat att dess grundvalar egentligen började att skaka endast av detta skäl.

[1] Japan – An illustrated Encyclopedia, vol. 1, sid. 628.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s